Miss it

Jag saknar stallet, jag saknar hur jag som person var. Jag saknar precis allt. Det mysiga stallet, alla människor där, humorn, ridvägarna och att vi alltid tog kort på varandra. Händer aldrig nu. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0