Tänkte ta och skriva ett inlägg om min hund Sammie, eller Commit to memory som är hans "riktiga" namn.
Sammie är egentligen ganska svår att förklara med ord. Men har är verkligen dum i huvudet. Jag skojar verkligen inte. Han är blåst så det bara skriker om det! Om man t.ex jamar så springer han till fönstret och kollar efter katter, och ibland så jagar han sin svans, och då slår han huvudet i stenbänkar vissa gånger.
Han är kastrerad men går absolut inte att ha lös ute. Om våran ytterdörr skulle vara öppen skulle han springa ut och leta efter katter, för han äälskar katter! Han älskar även andra hundar och vill gärna leka med alla. Han förstår inte att han är så stor och klumpig!
Han LEVER tekniskt sett för mat! När man säger åt honom att rulla runt så snurrar han bara ett varv ståendes. MEN Sammie är väldigt duktig när det väl gäller! Vi kan släppa honom i skogen och vi har med oss korv eller något, och om man gömmer sig och liksom säger åt han att leta så hittar han en skitfort! Men i huset om han ska leta efter en.. Om vi säger att jag står bakom min dörr, som är öppen, då går han in i mitt rum, men han ser mig inte. Så han går ut igen.
Han är också väldigt lätt road för om man kastar en sten så blir han skitglad och springer efter den. Och samma sak om det blåser ett löv någonstans blir han galen och börjar leka med det. På vintrarna så dyker han ner i snön om man kastar ner en snöboll.
Ja, min hund må vara den blåstaste hunden på hela denna jord, men även den snällaste. Snällare h
und finns nog inte! Jag älskar Sammie mer än ord kan beskriva. Han betyder så mycket för mig.
Bara en LITEN andel av alla fina bilder jag har på min hund. Men dom är på andra datoren. Men hursomhelst. Denna ängel är en stor del av min livskraft.